Räddning av person med funktionsvariation

Nuori nainen on pyörätuolissa ja koulutuksessa oleva avustajakoira nuuhkii hänen kättään.

Hur räddar jag personer med funktionsvariationer?

Av befolkningen i världen har cirka 15 procent en funktionsvariation. Personer med funktionsvariation stöds på många olika sätt för att de ska ha ett så säkert och självständigt liv som möjligt. Det är viktigt att känna igen de behov som personer med funktionsvariation har i räddnings- och akutvårdssituationer, förutom för ett mänskligt bemötande även för att räddningsuppdraget ska lyckas.

Anvisningen om att Alla räddas har producerats för att förbättra myndigheternas beredskap att hjälpa och rädda personer med funktionsvariation.

Alla har skyldighet att handla i en nödsituation. När fler av oss har kunskap att hjälpa personer med funktionsvariation i nöd, så säkerställer vi hjälp till alla.

Räddaren ska observera att samma verksamhetsmodeller nödvändigtvis inte fungerar för alla. Nedan finns anvisningar för att beakta olika personer som ska räddas:

Autism
Den som har autism har svårigheter med att samspela och kommunicera med andra.
En ritning med nödutgången på ett flygplan öppen och flygvärdinnan som visar något på papper för en person som bär flytväst.
Kommunikation
  • Tala lugnt – använd tydliga fraser med högst en till två meningar eller skriv korta instruktioner på ett papper eller med telefonen om personen kan läsa.
  • Ge personen tid till att svara.
  • En autistisk person kanske upprepar vad du säger – om och om igen eller pratar om ovidkommande saker. Hen kanske också pratar med en ovanlig och monoton röst. Detta är den autistiske personens sätt att försöka kommunicera och betyder inte att hen försöker irritera dig.
  • Använd inte uttryck som har flera betydelser som t.ex. ”flyga i luften”, ”fritt fram” eller ”hamna i knipa”.
  • Vissa personer med autism visar inga tecken på smärta – kolla om personen har några skador.
  • Beteende
  • Närma dig den du hjälper på ett lugnt sätt. Försök att inte verka hotfull.
  • Hen En person med autism kanske ser snett på dig, skrattar eller fnissar på ett konstigt sätt eller verkar att inte ta situationen på allvar. Tolka inte dessa beteenden som motstånd.
  • En person med autism kan också bete sig på ett sätt som påminner om psykos, drogmissbruk eller aggressivitet. Anta inte någonting!
  • Om möjligt – stäng av sirener, onödiga ljud och avlägsna eventuella hundar. Försök att hitta en lugn plats där du kan prata med personen.
  • Undvik att röra personen. Om möjligt – försök att använda gester och vägled hen lugnt.
  • Om personen beter sig tvångsmässigt eller är fixerad till ett ämne eller föremål – stoppa inte detta beteende och ta inte föremålet från hen – om detta inte förorsakar fara.
  • Se till att personen inte är utsatt för eventuella hot eller faror (trafikerade gator, etc.) – hen kanske inte känner rädsla.
  • Var beredd på olika utbrott eller konstigt beteende. Vänta på att dessa går över – om den du hjälper inte skadar sig själv eller andra.
Epilepsi
Vissa typer av anfall har varnande symptom medan andra inte har det. Symptomen kan variera mellan allt från hallucinationer till en känsla av bränd lukt.
 En tecknad bild av en kvinna som kraschar på en tågstationsperrong och tågpersonal som ropar på hjälp. Som en påminnelse är fotografering förbjuden.
  • Om den nödställda känner på sig att ett anfall är på väg – be hen lägga sig och be om hjälp.
  • Var lugn – prata till den nödställda med en lugn röst och smek gärna försiktigt hens arm eller rygg.
  • Om du kan – se på klockan och kolla hur länge anfallet varar. När anfallet är över, berätta för den utsatta hur länge anfallet varade. Om anfallet pågår i över fem minuter eller om personen förblir medvetslös – ring 112.
  • Försök att vända patienten på sidan under anfallet så att saliv kan rinna ur munnen och luftvägarna hålls öppna.
  • Flytta på föremål som den utsatta kan skada sig på. Flytta på personen om föremålet är för tungt. Placera en kudde, handduk, jacka eller någonting annat mjukt som skydd under huvudet.
  • Då skakningarna upphör: lossa på kläder som sitter för tätt kring halsen och ta bort eventuella glasögon.
  • Om den utsatta slutar andas – ring 112 och sätt igång med första hjälpen.
  • Försök att inte binda en person som har fått ett epileptiskt anfall – anfallet går över av sig själv.
Fysiska funktionsvariationer
Det finns olika slags fysiska funktionsvariationer. Många använder hjälpmedel som kryckor, rollator eller rullstol.
 En teckning där en person har käppar och en annan sitter i rullstol. Räddaren lägger en filt ovanpå honom som sitter i rullstol. På baksidan kan man se en brandbil och ett tåg med rök från fönstret.
  • Fråga hur du ska hjälpa, innan du hjälper. Också om det är viktigt att evakuera snabbt ska du ändå respektera personens integritet. Anta inte någonting utan fråga först.
  • Fråga om den du hjälper har begränsningar eller problem som påverkar säkerheten.
  • Vissa personer kan behöva hjälp för att komma upp ur sängen eller ur en stol men kan sedan klara sig själv. Fråga!
Här är några frågor som kan vara till hjälp.
  • ”Kan du gå eller stå utan hjälp? Behöver du käpp, rollator eller rullstol?”.
  • Du måste kanske gå eller stå på egen hand? Är det okej? Säg till om du behöver hjälp.”
  • ”Kan du använda dina armar?”
  • När du bär på en person, undvik att trycka på armar, ben eller bröstkorg. Det kan orsaka kramper och smärta – till och med påverka andningen.
  • Om möjligt – undvik att lyfta ensam.
Kryckor, käppar, andra hjälpmedel
  • En person som är beroende av hjälpmedel kan kanske gå själv i trappor. Hen kan kanske hålla i trappräcket med ena handen och i kryckan eller käppen med den andra. Låt personen gå på egen hand om hen inte ber om hjälp eller om situationen inte så kräver. Om du måste hjälpa till – berätta vad du gör och varför.
  • Fråga om du kan hjälpa till t.ex. genom att bära en av kryckorna.
  • Om trappan är fylld av människor – agera som skydd och bana väg för den du hjälper.
En person i rullstol
  • Om du pratar med en person i rullstol en längre stund: sätt dig eller böj dig ner så att ni har ögonen på samma nivå.
  • Många som använder rullstol kan själv flytta sig från en stol till en annan.
Lyftteknik för manuella rullstolar
Det bästa sättet att lyfta en person som använder rullstol är att lyfta hen sittande i rullstolen.
EN (1) person som assisterar
 En tecknad bild av en person som bär flytväst som knuffar en person i rullstol nerför trappan. I rullstol finns även flytväst på.
  • Ta tag i handtagen – om sådana finns.
  • Ställ dig ett trappsteg högre upp bakom rullstolen.
  • Luta stolen bakåt tills den är i balans – precis som en skottkärra.
  • Luta dig bakåt med böjda knän tills rullstolen är i balans.
  • Håll tyngdpunkten låg.
  • Gå neråt, sakta – ett trappsteg i taget.
TVÅ (2) personer som assisterar
En teckning av en person som bär flytväst har en annan person i rullstol som bär en person i rullstol uppför trappan. En flytväst finns också för rullstolsburna. I bakgrunden kan du se fartygets planlösning och fartygets fönster.
  • Be din kamrat ställa sig framför rullstolen med ansiktet mot dig.
  • Be hen ställa sig ett, två eller tre trappsteg nedanför (beroende på hur lång din kamrat är).
  • Be hen ta tag i rullstolens ram.
  • Backa nedför trappan.
Eldrivna rullstolar
  • En eldriven rullstol väger över 50 kg och kan vara längre än en manuell rullstol. Att lyfta en eldriven rullstol med en som sitter i kräver två till fyra personer. Lämna stolen om den är för tung.
  • En person i eldriven rullstol känner bättre till sin stol än du. Innan du lyfter: fråga om några tunga delar av stolen kan tas bort, hur du ska stå och om/hur stolen ska lutas bakåt.
  • Stäng av strömmen på rullstolen innan du lyfter.
  • De flesta som använder eldriven rullstol har svårt för att använda armar och händer. Fråga hur den som sitter i brukar förflytta sig i trappor.
Hjärnskadade

Du kanske inte genast märker att en person har en hjärnskada. Om så är fallet kan de flesta berätta om sin skada själv.
 En tecknad bild av en sjukvårdare som täcker en patient som ligger på marken med en filt, patienten håller i öronen med händerna, en järnvägsvagn som kraschar i ryggen.

  • En del personer med hjärnskador har minnesluckor, andra beter sig oroligt eller så har de problem med koncentrationen – särskilt på platser där det finns många störande faktorer. Om du kan – flytta den du hjälper till en lugnare plats där ni kan tala ostört.
  • Närma dig lugnt och förklara vem du är och vad du gör – på ett avslappnat sätt.
  • Använd direkta, tydliga och konkreta fraser. Undvik långa och komplicerade meningar. Ge personen tid att svara.
  • Upprepa vad du sagt vid behov – en person med hjärnskada kan behöva få samma information upprepad mer än en gång.
  • En person som har en hjärnskada kan kanske inte genast kan berätta allt vad som har hänt med en gång. Ställ därför dina frågor steg-för-steg. Fråga ”vad var det första som hände?” och sedan ”kan du berätta vad som hände sen?”.
  • En person kanske inte minns namnen på alla mediciner som hen använder. Be hen därför beskriva formen och färgen på medicinen i stället.
  • Du kan fråga en person vad hen använder för hjälpmedel för att stärka minnet.
  • En person kan ha symptom som påminner om drog- och alkoholmissbruk, t.ex. problem med balansen, sluddrande tal, paranoia eller aggressivt beteende. Anta ingenting!
  • Om möjligt – stäng av sirener och ljus. Allt sådant kan framkalla ett anfall.
Hörselskadade
Det finns en skillnad mellan personer som är döva och personer som har nedsatt hörsel. Hörselskadade personer hör i olika grad – beroende på skadan. Vissa är helt döva medan andra kan höra vissa ljud med hörapparat.
 En teckning där en person tittar bakom honom och bredvid honom är en person som bär en uppmärksamhetsväst och händer som gör en skylt. I bakgrunden ses en byggnad som kolliderade med en personbil och bredvid en brandbil och en polisbil.
  • Kom ihåg att många döva har teckenspråk som modersmål.
  • En hörapparat garanterar inte att en person kan höra eller förstå tal. Den stärker volymen utan att för den skull alltid göra talet tydligare. Skrik inte.
  • Blinka t.ex. med en ficklampa då du kommer till platsen – för att fånga den hörselskadades uppmärksamhet.
  • Håll ögonkontakt med den du talar med, inte med tolken om en sådan finns på plats.
  • Tala långsamt och tydligt men överdriv inte.
  • Håll inte din hand eller något annat föremål framför munnen när du talar.
  • Använd ansiktsuttryck och gester för att stärka kommunikationen.
  • Kontrollera om den hörselskadade har förstått dig: repetera och omformulera det du säger vid behov

 En tecknad bild av en gråhårig kvinna som sitter i en stol och en polis som bär en väst som visar henne ett papper som sticker ut från den orangea triangeln.

  • Använd penna och papper eller en telefon / tablett för att kommunicera.
  • Skriven text eller ritade symboler kan vara speciellt viktiga om du har svårt att förstå vad den andre säger.
  • Låt inte andra avbryta dig då du talar om för den du hjälper vad som har hänt etc.
  • Ha tålamod – en person kan ha svårt att förstå hur brådskande ditt meddelande är.
  • Ge den nödställda en ficklampa så att den hörselskadade kan signalera om hen tappar bort gruppen. Lampan hjälper också till att läsa läppar och använda teckenspråk i mörkret.
Kognitiva funktionsvariationer

Kognitiva funktionshinder kan leda till att en person har svårt att förstå, inte kommer ihåg saker och saknar tidsuppfattning.

 En teckning av ett tåg som kraschar in i en byggnadsvägg. en person läggs på en bår och den andra personen sitter i en stol och en första hjälpen på fältet är bredvid honom. Den som sitter i stolen håller i huvudet med händerna.

Berätta
  • Jag heter … Jag är här för att hjälpa dig. Jag gör inte dig något illa.
  • Jag är en… (befattning, jobb)
  • Jag är här för att…. (förklara situationen)
  • Jag ser annorlunda ut än här på bilden i mitt ID för att… (till exempel för att jag använder skyddsutrustning).
  • Berätta klart och tydligt vad som är på gång.

Visa

  • Ditt ID.
  • Att du är lugn och att du kan din sak.

Ge

  • Den nödställda tid att tänka på vad det är du säger och ge hen tid att svara.
  • Respektera personen. Tala direkt till hen och lyssna på vad hen har att säga.
  • Vid behov – räck den nödställda armen så att hen har något att hålla i när ni går.
  • Kom ihåg: tystnad och vila minskar både stress och påfrestning.

Använd

  • Korta meningar och enkla och konkreta ord.
  • Exakt information
  • Bilder och föremål som beskriver det du säger
  • Peka på dig själv då du pratar om dig själv och peka på utrustning när du pratar om den.
Berätta vad som händer härnäst
  • Vad som kommer att ske (enkelt och konkret)?
  • Kolla att personen förstår vad som är på gång.
  • När kommer det att ske? (på ett enkelt sätt – till exempel: ”vid lunchtid”, ”när solen går ner”)
  • Hur länge kommer det här att pågå? (När kommer allt att vara normalt igen – om du vet).
  • När kan den nödställda kontakta eller träffa sina anhöriga igen (t.ex. ringa sin familj, träffa sitt husdjur, osv.)

Fråga, kontrollera

  • Om den nödställda har ett armband med uppgifter om sin sjukdom eller funktionshinder.
  • Utrustning och hjälpmedel som är viktiga (t.ex.: rullstol, rollator, syre, batterier, kommunikationshjälpmedel mm.)
  • Om personen använder mediciner.
  • Redskap för förflyttning (t.ex. ledar- eller assistanshund)
  • Speciella hälsoinstruktioner (t.ex. allergier)
  • Sätt att kommunicera (t.ex. om personen använder teckenspråk).
  • Kontaktuppgifter.
  • Tecken på stress och/eller förvirring. (en person kan t.ex. säga att hen känner sig förvirrad eller sedan bara gnugga händerna)
  • Beteende som kan misstolkas: t.ex. en person med CP-skada eller balanssvårigheter kan uppfattas som berusad.

Upprepa

  • Försäkra (t.ex.: ”det är okej att vara rädd – ingen fara – vi är trygga nu”).
  • Uppmuntra (t.ex.: ”vad fint det går”, ”bra gjort”).
  • Berätta hela tiden lugnt och sansat vad som händer nu och vad som kommer att hända härnäst.

Minska på

  • Sådant som kan distrahera. Skruva ner radions volym, använd ficklampa eller andra ljus bara om det är nödvändigt.

Förklara

  • Allt som står skrivet (inklusive skyltar) på ett vardagligt språk.

    Nödmeddelanden på ett vardagligt språk.

Dela med dig

  • Vad du vet om att hjälpa den nödställda så att också andra vet vad de skall göra.
Psykiska funktionshinder
Det finns olika slags psykiska funktionshinder. Du kanske inte märker att en person har ett psykiskt funktionshinder.
 En tecknad bild av ett barn som lutar sig på sina händer och håller i en leksakskanin. En sjukvårdare som sitter på huk framför ett barn. Bakom honom ligger en man på marken med en andra sjukvårdare böjd. En helikopter syns i bakgrunden.
  • Om en person beter sig ovanligt, fråga om hen har några sådana psykiska hinder som det är bra för dig att veta om. Kom ihåg att en person kanske inte berättar om alla sina hinder för dig.

Om du misstänker att en person har psykiska hinder är det skäl att beakta att

 

  • En person kan bli förvirrad i en nödsituation. Tala lugnt och långsamt.
  • Om den du hjälper är upprörd, försök hitta en lugn och tyst plats.
  • Kommunicera med enkla meningar: kort och tydligt.
Om en person är förvirrad: fråga eller tala om en sak i taget.
  • Var empatisk – visa att du lyssnar och bryr dig om. Uppträd trovärdigt och självsäkert.
  • Om en person är förvirrad, argumentera inte emot. Berätta bara att du är här för att hjälpa. Kommendera eller skrik inte.
  • Fråga personen om det finns några läkemedel som hen borde ta med sig.
  • Luta dig fram och vänd dig mot den du pratar till – det visar att du är intresserad.
Synskadade
Det finns stora skillnader mellan olika synskador: vissa är helt blinda medan andra är svagsynta på olika sätt.

En teckning av en synskadad en person som bär svarta solglasögon och en ledarhund i koppel i handen och den andra personen bär en uppmärksamhetsväst och ögonbindel. I bakgrunden syns två kavalleripoliser och Helsingfors domkyrka.

  • Tala högt när du kommer till platsen.
  • Tala naturligt och rakt till den som är synskadad.
  • Skrik inte.
  • Det går bra att använda ord som ”titta”, ”se” och ”blind”.
  • Beskriv situationen för den synskadade, erbjud din hjälp men låt hen berätta vad för slags hjälp hen behöver.

  • Om den synskadade kan röra sig obehindrat – låt hen fatta din arm eller axel och led hen genom att gå ett steg före i vanlig takt.

 En tecknad bild av en kvinna som går ner för trappan med svarta solglasögon och leds av en räddare. På sidan två personer i branddräkter och rök.

  • När du ledsagar synskadade personer – berätta om eventuella hinder som trappor, dörrar, smala korridorer mm., innan ni kommer fram till dem. Berätta också om trapporna leder uppåt eller nedåt.

    Kom ihåg att du måste läsa upp all skriftlig information (skyltar, varningar etc.)

  • Om du ledsagar en synskadad person som vill sätta sig i en stol – placera din egen hand på stolens ryggstöd så att hen kan hitta stolen genom att följa din arm.
  • När ni är i säkerhet – för den synskadade personen till en lämplig plats och fråga om hen behöver ytterligare någon hjälp.

En tecknad bild av en flygplats och en person som går bredvid en ögonbindel med en ryggsäck och en annan person bredvid.

  • Om en synskadad person har en ledarhund – smek eller krafsa inte hunden utan lov.
  • Ledarhunden ska evakueras tillsammans med sin ägare. För mer information se ”assistanshundar”.
Äldre personer

 En tecknad bild på en gråhårig kvinna som sitter i en fåtölj med en nalle i knät och en räddare i elddräkt lutad framför sig. I bakgrunden kan man se en brinnande byggnad.

  • En äldre person kanske reagerar långsamt utan att alltid ens förstå vad som är på gång. Upprepa det du säger om det behövs. Ha tålamod och offra litet tid på att lyssna eller förklara.
  • Berätta för den äldre att hen kommer att få den medicinska hjälp som behövs och att det inte är någon risk för att hen ska placeras på t.ex. ett äldreboende.
  • En äldre person kan vara rädd för att måsta flytta hemifrån – försök förstå och förklara att det bara är nödvändigt att flytta tillfälligt.
  • Innan du flyttar på en äldre person: bedöm hens förmåga att se och höra: vidta samma åtgärder som du skulle använda vid räddning av syn- eller hörselskadade.
  • En äldre person som hör dåligt kan verka förvirrad om hen inte hör vad du säger. Ta reda på om hen använder hörapparat. Om så är fallet, kolla upp var den finns och att den fungerar. Om inte, kanske det finns ett batteri någonstans?
  • Om det är frågan om en äldre person med synskada: förklara först vem du är och varför du är där. Låt den äldre hålla i din arm och led hen sedan till en säker plats.
  • Om möjligt: ta med den äldres mediciner. Fråga vilka läkemedel som hen har och var de finns? De flesta förvarar alla sina mediciner på en och samma plats.
  • Om det är frågan om en dement person: släck nödljusen. Berätta vem du är och varför du är där. Tala lugnt och använd korta ord. Ställ frågor som går att besvara med ett ”ja” eller ett ”nej”. Upprepa frågorna vid behov. Håll ögonkontakt!

En person som ska räddas kan även ha assistans- och ledarhund. Nedan finns saker att ta i beaktande i en räddningssituation där det finns en assistanshund.

Assistanshundar
Ledarhundar för synskadade är de vanligaste assistanshundarna. Idag finns det också assistansdjur av många andra slag.

En tecknad bild av en person som bär svarta solglasögon, en blind pinne och en ledarhund. Framför honom står en polis med flytväst. I bakgrunden kan man se tunnelbanan och en trafikförbudsskylt framför den.

  • Kom ihåg – en assistanshund är inte ett keldjur.
  • Rör inte hunden och ge inte den några godbitar utan ägarens lov.
  • Om hunden bär sele så är den på jobb. Om du ombeds att ta hand om hunden medan ägaren assisteras så ska du hålla i kopplet, inte i selen.
  • Evakuera hunden tillsammans med ägaren – skilj dem inte åt.
  • Om ägaren säger att hunden är en assistanshund så ska du behandla hunden som en sådan. Om hunden är oregerlig eller ett hot mot den nödställda eller andra så ska du avlägsna hunden från platsen.
  • Hunden behöver inte vara speciellt utbildad för att vara en assistanshund. Många psykiskt eller emotionellt funktionshindrade kan ha sällskapsdjur som hjälper dem. Dessa hundar kan vara lika viktiga för personer med fysiska funktionshinder som alla andra assistansdjur– försök vara förstående och behandla hunden som en assistanshund.
  • En assistanshund behöver inte ha munkorg men den måste vara försedd med koppel eller bära sele.

Materialet Alla räddas producerades i projektet Mutual Trust (2016–2019). Med hjälp av projektet ville man förbättra myndigheternas beredskap att hjälpa och rädda personer med funktionsvariation. Projektet koordineras av Finlands Svenska Handikappförbund rf, namnet har sedermera ändrats till FMA – Funktionsrätt med ansvar rf.

Anvisningarna grundar sig på det amerikanska materialet, Tips for first responders, och tio räddningsövningar som genomfördes i projektet.

Text och bilder in anvisningarna: FMA